OJ vad glad jag blir!!

Det där var ironi!

Usch vad jag är stressad på mej själv!
Först så springer man å springer hur långt som helst för att man skall mäta upp en ny rutt för den gamla är tråkig och sedan efter ca. halva vägen märka att man glömt att sätta på footpodden som mäter hur långt man sprungit!!!

Och varför är bilderna i mitt förra inlägg så oorganiserade?!



Jag hittade två bilder till på pappas dator:



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0