För 3 dagar sen..

sade jag hejdå till Tomas vid tågstationen, det gick mycket bättre än jag hade trott, inga tårar!  Men i och för sej så kanske jag hade gråtit vad jag skulle gråta eftersom jag gjorde det när han hängde sitt älskade tandhalsband runt min hals och sa att han ville att jag skulle ha det medans hans var i dragsvik, det var så fint!

Nu är det tredjedagen av 180 dagar eller om dom är riktigt hemska 362.. än så länge går det bra, men kanske för att vi inte brukar träffas på måndagar el tisdagar eftersom han har brandkåren på måndagar och jag friidrottsträningarna med knattarna på tisdagar.. men nu är det onsdag då brukar vi hitta på något.

Denna onsdag har jag spenderat med att cykla ut alla tackkort i solf föruton paxals familj som får sitt när jag träffar dom :) det var så ootroligt skönt att cykla, med thomas mp3 i öronen och helt för mej själv i min egen värld.



jag ser konstig ut och har solen i ögonen men huvudsaken är att tanden syns!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0